Tänkte beskriva paniken som jag känner den och hur jag upplever det.

För varje gång man åker in och blir undersökt för att man tror att det är något fel på hjätat eller på hela sig så säger läkaren att där inte är något fel, det känns som om jag inte tror på vad dom säger för det måste vara något som är fel, för hur kan hjärtat annars verkligen slå 120 slag i minuten av att jag gör inget och varför får jag känslan av att jag ska svima eller till och med dö.. Nä man blir trött på det, men det är bara till att uthärda så går det faktiskt över fast att det känns som om det aldrig ska försvinna.

Panikångest är när kroppen utlöser adrenalin för att fly från något fast att där inte finns något.

Panikångest visar sig i många olika former och vi alla reagerar olika, nästan alla har haft en panikattak någon gång men inte alla blir så rädda.

Det jag känner med mitt hjärta känner säker många men dom reagerar inte på det så som jag.

Man kan svettas, få diarre, huvudvärk, Skakningar, börja frysa, bli jätte varm, tro att man blir galen, det kan kännas som om man ska svimma men det händer sällan eller aldrig, orolig känsla, svårt att andas, det händer hur mycket som helst.

Det som är mycket sorligt med panikångest är att många stänger sig inne och vågar inte gå ut för att dom är rädda för att detta ska hända på okända platser, man behöver stöd från nära och kära om det börjar bli så svårt att man inte längra klarar att hantera det.

Jag hoppas på att få in tips från andra som har samma som jag eller ställ gärna någon fråga så ska jag besvara den så gott jag kan, men förstås från min synvinkel av det hela.

Fort. följer

PurrPurr

Och så klart ska ni ta bilder på mig när jag tvättar mig